Diabetes – En helomvändning i livet för min partner

Ber i förväg om ursäkt för vad som kommer bli ett långt inlägg.
”Han har diabetes. Utan tvekan”

Detta ord är ett väldigt laddat ord; Diabetes. Och tyvärr är det så att min partner, min underbara fästman, sambo, livspartner, och den jag älskar mer än något annat i hela världen, har insjuknat i diabetes. Det är något man inte tror ska hända en själv, eller någon nära en. Men nu har det gjort det. Han har typ 2 diabetes, och det är fortfarande allvarligt, men det kunde varit värre som läkaren sa. Och det telefonsamtalet, det var det värsta jag någonsin haft. Det var runt 15.00 på fredagen den 4:e november jag fick beskedet. Så lite över 2 veckor sedan. Jag var på jobbet, och packade en order, när telefonen ringde med beskedet.

Vi hade bestämt oss att ta honom till läkaren. Det var bara dags för det. Han har haft ont i ryggen så länge, att det är nästan löjligt. Han kan ju inte göra nånting, inte stå för länge, inte gå långa sträckor eller egentligen nånting. Och vi har försökt med diverse saker, utan att det blivit bättre. Sedan var det några små saker vi ville ta upp, som att han har inte mått helt rätt, han har känt sig yr och ”dimmig” i huvudet som han kallar det. Han drack mycket, men det har han alltid gjort så vi tänkte att det var nog inte så farligt.

Läkarbesöken.

Första mötet gick jättebra, vi fick först träffa en sjukgymnast fredagen den 28:e oktober, som böjde honom hit och dit, och han konstaterade att min partner troligtvis inte har problem med själva ryggraden, utan misstänkte att det kunde röra sig om nervproblem. Men han bokade in oss för ett läkarbesök i alla fall, så vi kunde undersöka hans problem närmare. Detta besök skedde onsdagen den 2:a november.

Denna läkare var toppen, han lyssnade bra och var verkligen kunnig för sin ålder. Vi fick direkt ta ett blodprov, bara för att vara säker på att hans värden är okej. Men vi hann knappt ens lämna vårdcentralen, förrän läkaren ringde mig. Han sa att han hade tagit en snabb titt på blodtestet, och han ville att vi genast skulle komma in och ta ett fastande blodprov redan dagen efter (torsdagen den 3:e november). För hans värden var inte bra. Vi känner oss så klart oroliga efter detta, men vi gör som vi blivit tillsagda. Och sedan var det bara att vänta.

Det tog 2 dagar innan någon ringde tillbaka, 2 dagar av stress och rejäl oro. Och då på fredagen den 4:e november, strax efter 15:00, efter att bara vänta på att telefonen ska ringa, så fick jag beskedet. Jag ville bara skrika ut min sorg och frustration. Men för min partner, som detta har påverkat, var jag tvungen att försöka vara stark. Och att komma hem till honom och berätta var verkligen tufft. (Orsaken till att jag specificerar dagar och tiderna är för att detta är något jag i framtiden vill kunna titta tillbaka och se när saker och ting hände).

Diabeteshttps://www.brettelliott.com/detox-blog/type-2-diabetes-prevention-healing

Orken har inte funnits.

Detta är därför det har varit nästintill inga inlägg här. Jag har inte orkat. Detta har varit så mycket att ta in, och så mycket som vi har varit tvungna att lära oss. Om kost, om symptomen, om hur det fungerar med blodsocker etc. Vi har spenderat dessa 2 veckor med att googla allt mellan himmel och jord som har att göra med diabetes. Och i och med detta, har jag slutat fungera normalt. För jag har fått lägga all kraft och energi på att jobba samtidigt som jag är orolig för honom, komma hem och direkt laga bra och nyttig mat, och se till att han äter och tar sina tabletter. Fokuset har varit helt och hållet på honom och hur han mår. Hemmet har fått stanna stökigt, för jag har inte haft den orken att fixa det.

Kosten har ändrats, till det bättre.

Vi har ju redan varit på väg att ändra vår kost till det bättre, men nu har vi verkligen satt det i action. Hälsosam mat är nu vårt allt, och en hel del med socker i har jag gett till mina föräldrar. Socker är absolut förbjudet i vårt hem nu. Däremot verkar sötningsmedel vara rätt så okej för diabetiker, så vi kommer testa lite olika livsmedel med det. Stevia är en av de bra sötningsmedlen. Sedan finns det de som gnäller att sötningsmedel är värre än socker, men eftersom det inte påverkar blodsockret, så gör sötningsmedel det möjligt att hitta alternativ på saker som han kommer sakna. Som till exempel choklad, så har vi hittat Kexbar och mjölkchoklad sötade med Stevia, vilket är toppen!

Vi har googlat allt som har med kost att göra och diabetes, och en av de återkommande svaren var att LCHF kan hjälpa. Vi har redan varit på gång att äta enligt LCHF, men vi är väldigt avslappnade i vår nya diet. Vi testar fortfarande, och gör lite nya maträtter som vi inte annars skulle ha testat. Blomkålsmos, vitkålsgratäng, blomkålsris, ostplättar etc, är saker som vi testat och gillat! Så vi kommer fortsätta experimentera och se vad som funkar för oss.

I övrigt:

Denna månaden har verkligen gått fort, och jag vet inte hur det har gått till egentligen. Med allt som hänt med sambon så är det inte så konstigt egentligen. Men har hunnit att handla 3 av 6 julklappar och slagit in dem, och jag har listat ut de 3 sista med, nu återstår bara att vänta på lönen och inhandla dem. Fredag kan inte komma snabbt nog.

Annars har jag inte mycket mer att berätta. Vi kämpar med hans diabetes, och försöker få ihop tillvaron. Vi har många sjukhusbesök att göra, idag ska vi till psykiatrin på Höglandssjukhuset så han kan få bearbeta sin Agorafobi och PTSD, och imorgon ska han till Diabetessköterskan (det har tagit 2 veckor innan han fick tid hos sköterskan, är det vanligt att få vänta så länge?). Han kommer också få träffa en ögonläkare, samt göra en magnetröntgen av ryggen innan vi kan göra något mer.

Så mycket kommer ske framöver, och min blogg kommer få ändra ton lite. All mat kommer nu vara fokuserad på LCHF/low carb, samt vara diabetes vänlig. Men jag ser fram emot det. <3

 

Lämna gärna en rad!